Sockenmagasinet

 

Landshövding Herman Wärnhjelm lät också i april 1823 förstå att han ej kunde tillåta Kvevlax och Replot kapell bilda egna magasin. Men separationstanken dök intressant nog upp igen. Kvevlaxborna ville våren 1836 inrätta eget lånemagasin, "varuti Veikars även önskade deltaga". Resultatet av allt detta blev att bönderna beslöt att själva inrätta ett magasin för hela socknen, alltså för Mustasaari, Kvevlax och Replot, vid stadens östra tull. Reglementet härför stadfästes av senaten den 26 april 1837. Här förelåg tydliga och ändamålsenliga föreskrifter och det visade sig snart att magasinet var ett gott företag.

Skilsmässa med eget magasin blev det dock ganska snart för Kvevlax kapell och det tycks närmast sammanhängt med den nya ordning för fattigvården som reformen av 1852 innebar att kapellet bildande särskilt "fattigvårdssamhälle".

Kvevlaxborna beslöt den 30 december 1855 att ansöka om tillstånd att inrätta eget besparings- och lånemagasin och utfå sina andelar i socknens. Mustasaariborna ville inte släppa dem ur gemenskapen men kunde inte hindra separationen när Kvevlax 1857 blev eget pastorat. Det året utkom för övrigt förordningen om utsädes- och

undsättningsfonder i socknarna.

Den 23 oktober 1858 blev reglementet för vårt sockenmagasin stadfäst av senaten och då stod magasinbyggnaden färdig uppförd under ledning av byggmästaren Johan Warg. Denne redovisade för kostnaderna ( 758 rubel 17 kopek d.v.s. 3032 ink 69 p.) vid stämman den 28 oktober varvid prosten Durchman tackade honom för nit och omsorg. År 1860 fanns i sockenmagasinets undsättningsfond 226 tunnor säd och i utsädesfonden 77 tunnor råg, 76 tunnor korn och 63 tunnor havre sammanlagt i magasinet 462 tunnor.

Som redan framgått var det en lycka för Kvevlax att ha så pass stora förråd under nödåren på 1860-talet. Den stora nyttan av sockenmagasinet hade visat sig odiskutabel. Men ett statsrådsbeslut signalerade år 1954 – 100 år efter magasinets tillkomst – slutet för detsamma med motiveringen att den nya tiden inte längre accepterade den gamla formen för lån från socknens spannmålslagerhus. Vi har lämnat naturalhushållningen bakom oss och låter härefter våra skiljemynt effektivisera vårt görande skrev Verner Svanvik därom i Vasabladet.

Han framträdde själv som intressent på Kvevlax hembygdsförenings vägnar och fick vid mantalsstämman den 30 december 1955 beslut på att magasinet skulle säljas till föreningen för att i sinom tid bli hembygdsmuseum. Tyvärr fick ej Verner Svanvik uppleva museets tillkomst och invigning emedan han avled år 1956.

Nuvarande hembygdsförening bildades ar 1978 med Levi Almen som ordförande. Verksamheten var livlig ända till hans död. Museet har idag ca 1600 katalogiserade föremål samt ca 400 fotografier.

Alf Svahn, 2007